Some people are raised on a hill, others in the valley. Most of us are brought up on the flat. I came at life at an angle, and that’s how I’ve lived ever since.
Jeanette Winterson, Fyrväktaren
En del av oss växer upp på kant med livet, så att vi tvingas se det från en annan vinkel än de flesta. Så är det i högsta grad för Silver, huvudpersonen i Jeanette Wintersons roman Fyrväktaren. Silver blir tidigt föräldralös och hon får växa hos fyrväktaren Pew på fyren Cape Wrath i norra Skottland. Pew räddar hennes liv genom sina historier.
Såhär i sensommaren smälter jag intrycken från sommaren och konstaterar att en av de finaste upplevelserna var konserten på Kullens fyr med Sofie Lievebrant, som tonsatt textutdrag ur berättelsen om Silver. Under sommaren har hon med sitt band framfört musiken vid fyrplatser längs både kusten i både Sverige, Danmark, Norge, England och Skottland.
Liksom Jeanette Winterson är Sofie Lievebrant upptagen av historierna vi berättar om oss själva och de vi som berättas om oss, som vi blir inskrivna i och som gör oss till de vi är. Därför var det helt konsekvent att Sofie efter föreställningen inbjöd till berättarstund om livet på Kullens fyrplats, en plats i livets tjänst. Vi trängdes i trappan och lyssnade till legenderna om Kullamannen, som gav namn åt en spännande teve-deckare, som gick när jag själv var i Silvers ålder.
Det är något härligt vilt och galet med idén att tonsätta avsnitt ur en roman och framför den vid olika fyrplatser. Så mycket hellre lyssnar jag till sådan galenskap, som på djupet säger något om vilka vi är som människor, än lyssnar till galenskapen hos de som tycker att ”nån annan” ska ta hand om barn på flykt. Världen är på sned. Pappor försvinner på havet. Mammor dör. Måtte alla barn få en fyrväktare som tar hand om dem.
